Erik: God morgon – tisdag den tjugoandra september, och det är Ö24 Bird Data. Astrid, ett ganska stilla dygn, nästan?

Astrid: Stilla i antal, ja. Knappt ett trettiotal arter – ungefär där vi brukar ligga – men tydligt färre än igår. Det märks direkt.

Erik: Färre, men inte tomt. Gott om välkända ansikten: råka, kaja, kråka, skata... skrikiga som alltid.

Astrid: Rödhake, blåmes, gransångare. En och annan taltrast. Bofink, bergfink, grönsiska, hämpling – lite av varje.

Erik: Ängspiplärka och sädesärla hördes. Och forsärla dök upp kort.

Astrid: Turkduva, gråsparv, stenknäck. Ormvråk likaså. Och gråhäger och gråtrut – det hör sig.

Erik: Trädpiplärka däremot – inte ett ljud.

Astrid: Nej. Tretton dygn i rad, och så tystnad. Det lägger man märke till.

Erik: Lika glädjande: nötväcka är tillbaka. Fem veckors frånvaro.

Astrid: Fem veckor – det är rätt länge att sakna en. Välkommen åter.

Erik: Och knölsvan. Drygt tre veckors tystnad, sedan den på nytt.

Astrid: Sex arter ur familjen egentliga andfåglar under dygnet: grågås, gräsand, kanadagås, knölsvan, bläsgås... och knipa.

Erik: Knipa. Det är den som stannar kvar hos mig.

Astrid: Aldrig hörd här förut.

Erik: ... Just det. Aldrig tidigare i trädgården i Simrishamn. Det är ett sådant ögonblick – eller öronblick, egentligen.

Astrid: Öronblick, ja. Det passar bättre för oss.

Erik: Man vet aldrig vilket dygn som bjuder på en sådan.

Astrid: Det är lite av det som håller en vaken. Tack för sällskapet i morse – och vi hörs i morgon.